Att bli familjehem innebär att öppna sitt hem för ett barn eller en ungdom som under en kortare eller längre tid behöver bo någon annanstans än hos sina föräldrar. Det är ett uppdrag som påverkar hela familjen och som kräver både tid, engagemang och vilja att samarbeta med andra. Därför föregås ett familjehemsuppdrag av en noggrann kartläggning där familjens förutsättningar bedöms. Processen ger samtidigt den som funderar på att bli familjehem möjlighet att lära sig mer om uppdraget, ställa frågor och fundera över om det passar den egna familjen.

Första steget är att anmäla intresse

Den som vill bli familjehem kan börja med att lämna en intresseanmälan. Hos GFO följs den upp av ett inledande samtal med en familjehemssamordnare. Samtalet är det första steget i kartläggningsprocessen och ger möjlighet att prata om vad familjehemsuppdraget innebär och vilka förutsättningar som finns i familjen.

För den som fortfarande är intresserad efter det första samtalet fortsätter processen med ett hembesök. GFO bokar normalt in det ungefär fyra veckor efter det inledande telefonsamtalet. Inför besöket får familjen materialet BRA-fam, som är ett bedömningsinstrument framtaget av Socialstyrelsen. Frågorna besvaras i lugn och ro hemma och gås sedan igenom tillsammans med familjehemssamordnarna.

Redan innan en intresseanmälan görs är det bra att känna till att det finns vissa grundläggande krav. Familjen behöver bland annat ha en stabil boendesituation, ekonomi i balans och tid att genomföra uppdraget. De vuxna behöver ha god fysisk och psykisk hälsa, och hela familjen ska vara positiv till att ta emot ett barn.

Bostaden behöver också ge barnet goda förutsättningar för vardagen. Utgångspunkten är att barn ska ha ett eget rum med dörr, fönster och egen säng, även om det kan finnas undantag för exempelvis syskon som placeras tillsammans eller mycket små barn. Det ska också finnas fungerande kök, badrum och gemensamma utrymmen för social samvaro.

För familjer som består av ett par anger GFO att paret ska ha bott tillsammans i minst tre år. En ensamstående person kan också bli familjehem, men behöver då ha ett stöttande nätverk omkring sig. Familjehemsföräldrarna ska vara över 25 år och minst en person i hushållet behöver ha körkort och tillgång till bil.

Hembesöken ger en bild av familjens förutsättningar

Det första hembesöket tar omkring två timmar och genomförs av två familjehemssamordnare. Då öppnas de registerutdrag som familjen har beställt inför mötet och svaren i BRA-fam gås igenom. Registerutdrag begärs från bland annat Polisen, Kronofogden, Försäkringskassan och Transportstyrelsen för de vuxna i hushållet.

Vid besöket får de vuxna också lämna professionella referenser. Det kan exempelvis vara en nuvarande eller tidigare chef eller kollega som känner personen genom arbetslivet. Efter mötet går GFO igenom materialet och kontaktar referenserna för att kunna göra en första samlad bedömning.

Om kartläggningen fortsätter bokas ytterligare möten. Det andra mötet kan ske hemma eller digitalt och består av en gemensam intervju med de vuxna i hushållet. Samtalet handlar bland annat om familjens nuvarande situation, arbete, syn på barn och fostran samt hur de ser på uppdraget som familjehem.

Samarbetet med barnets föräldrar och socialtjänsten är också en viktig del av samtalet. Ett familjehem ansvarar för barnets dagliga omsorg, men socialtjänsten har det övergripande ansvaret för placeringen och barnets föräldrar är i de flesta fall fortfarande vårdnadshavare. Uppdraget innebär därför att kunna samarbeta med flera olika personer runt barnet.

Vid ett senare möte genomförs separata intervjuer med de vuxna i hushållet. Dessa samtal går djupare och kan beröra bland annat uppväxt, utbildning, arbete, relationer, nätverk, fritidsintressen, hälsa och alkoholvanor. Ytterligare privata referenser lämnas också i samband med denna del av kartläggningen.

Om det finns biologiska barn i familjen får även de komma till tals. Familjehemssamordnarna samtalar med dem om hur de ser på att ett annat barn skulle flytta in i familjen och vilka tankar och känslor de har inför förändringen. Eftersom ett familjehemsuppdrag påverkar alla som bor i hemmet är deras inställning en viktig del av helhetsbedömningen.

Uppdraget bygger på samarbete och vardaglig omsorg

När ett barn placeras i ett familjehem blir familjen en viktig del av barnets vardag. Det handlar om att erbjuda ett tryggt och stabilt hem och hjälpa barnet med sådant som hör vardagslivet till. Det kan innebära stöd i skolan, fritidsaktiviteter, vårdkontakter och relationer med familj och nätverk.

Familjehemmet behöver samtidigt samarbeta med socialtjänsten och barnets föräldrar. Socialtjänsten följer upp hur barnet har det och ansvarar för att både barnet och familjehemmet får det stöd som behövs. Familjehemmet ansvarar i sin tur för den dagliga omsorgen och för att informera socialtjänsten om hur vardagen fungerar.

Barnets föräldrar fortsätter i regel att vara vårdnadshavare. Familjehemmet tar alltså inte över vårdnaden enbart genom att barnet flyttar in. Beslut om exempelvis skola eller vissa vårdinsatser kan därför ligga hos vårdnadshavaren eller andra ansvariga personer.

En viktig utgångspunkt är också att barnet ska kunna ha en relation till sina föräldrar och sitt ursprung när det är möjligt och bra för barnet. Familjehemmet behöver därför kunna stödja kontakten och samarbeta även i situationer som kan vara känslomässigt krävande.

Placeringar kan vara olika långa. Vissa barn bor i ett familjehem under en begränsad tid medan andra stannar under en stor del av uppväxten. Familjen behöver därför vara beredd på att uppdragets längd och omfattning kan förändras beroende på barnets situation.

Det är också viktigt att förstå att barn som placeras i familjehem kan ha olika erfarenheter och behov. Vissa kan ha varit med om svåra situationer eller ha behov som inte är fullt kända när placeringen börjar. Uppdraget kräver därför tålamod, flexibilitet och en vilja att ta emot stöd och utbildning när det behövs.

Kartläggningen avslutas med återkoppling och fortsatt stöd

När intervjuer, referenser och övrigt underlag har samlats in sammanställs materialet. Familjen får ta del av sammanställningen för faktagranskning innan den slutliga återkopplingen ges. Familjen får även göra en egen familjehemspresentation som kan användas som stöd i kontakten med ett barn som eventuellt ska placeras i hemmet.

Kartläggningen innebär inte automatiskt att en placering kommer att ske. Både familjen och GFO kan avbryta processen om det under vägen visar sig att familjehemsuppdraget inte är rätt. I vissa fall kan det i stället finnas andra sätt att göra en insats för barn, exempelvis som kontaktfamilj eller kontaktperson.

När en familj blir aktuell som familjehem finns även utbildning och stöd kopplat till uppdraget. Grundutbildningen Ett hem att växa i ger kunskap om familjehemsvård och kombinerar fakta med exempel, reflektion och erfarenhetsutbyte. Därutöver erbjuder GFO fortbildningar inom olika områden.

Nya familjehem kan även få stöd genom ett mentorsprogram. Mentorn är själv ett familjehem med lång erfarenhet och kan fungera som stöd under den första tiden av en placering eller när en ny situation uppstår. Det finns också möjlighet till individuellt anpassat stöd när behovet är större än det stöd som normalt ges av familjehemssekreteraren.

Nätverksträffar är ytterligare en del av stödet. Där kan familjehem träffa andra som har liknande erfarenheter, dela tankar och bygga kontakter. Träffarna kan genomföras både fysiskt och digitalt och ger möjlighet att diskutera frågor som uppstår under uppdragets gång.

Vägen till att bli familjehem är alltså inte ett enskilt beslut som följs direkt av en placering. Den består av flera steg där både familjen och familjehemsorganisationen får möjlighet att lära känna varandra och bedöma förutsättningarna. Intresseanmälan, samtal, registerkontroller, hembesök, intervjuer och referenser skapar tillsammans ett underlag för bedömningen.

Syftet med den noggranna processen är att skapa så goda förutsättningar som möjligt för barnet som senare kan komma att flytta in. Samtidigt får den blivande familjen tid att förstå uppdragets ansvar och fundera över hur det skulle påverka vardagen. När kartläggning, utbildning och stöd får ta plats från början blir familjen bättre förberedd på det långsiktiga uppdrag som det innebär att vara familjehem.